Igår hade jag tjejmiddag här, det var mycket roligt och trevligt och gott :-) Vi åt smarrig fisksoppa, och så marängsviss till efterrätt (barnkalasefterrätt enligt mannen...).
Idag sov vi länge, och satt och läste tidningen länge till frukosten. Jag fastnade i den här artikeln om lärarstudenter som anmäler universitetet för diskriminering. Jag blev så upprörd så att jag har pratat om det i timmar efteråt. Varför tänker man att det automatiskt är skolans eller lärarnas fel om man blir underkänd, inte i första hand ens eget fel, och möjlighet att påverka? Och om man själv märker att praktiken i skolan går käpprätt åt skogen, vill man verkligen bli lärare då? Är det så viktigt att bli godkänd att man drar skolan inför domstol?! När skolan dessutom bara följer normala betygskriterier! Nu brukar Maciej Zaramba på DN självklart vinkla sina artiklar ganska hårt, men även om en bråkdel av dessa studenter faktiskt ÄR kränkta eller diskriminerade, så vill i alla fall inte jag att mina barn ska komma ut till en skola där lärarna blivit godkända trots bristande kunskaper eller pedagogik!!
Johan och jag diskuterade också att vi inte alls känner igen den här attityden, offermentaliteten, från vår egen studietid. Kuggade man på en tenta kunde man ju prova att klaga och se om det gick att rafsa ihop något mer poäng, men oftast bet folk i det sura äpplet, skrev upp sig på omtentan och pluggade mer till den. Det normala är väl ändå att man själv är ansvarig för att ta till sig så mycket kunskap att man klarar sig igenom sin utbildning. Och vill man verkligen bli svensklärare om barnen behärskar språket bättre än en själv? Eller förskolelärare om man själv har både aspergers och adhd och inte klarar av för stökiga miljöer? Varför välja det allra svåraste liksom?
Nu ska jag snart iväg och fika med några kompisar. Kul, sen blir det till att sitta hemma och förbereda tisdagens presentation :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Var tvungen att läsa artikeln som du hänvisade till. Orkade inte ens läsa färdigt. Det är så absurt så det är inte sant. Hur kan man kräva så mycket av skolan när man själv inte anstränger sig. Håller helt med dig i allt.
Oerhört intressant artikel! Man upphör aldrig att förvånas...
Kom på att jag ju glömde att lägga en kommentar här.
Men visst, precis som de lära sig att utnyttja allt annat i systemet har de nu lärt sig utnyttja ordet "krängt" (haha).
Jag hade en lärare på Thorildsplans gymnasium som började varje lektion med att säga "Merhaba" vilket är typ "hej" på turkiska eller nåt.
Sen fattade man inte ett jota av vad han sade resten av lektion heller.
Mycket man lärde sig.
Både jag och maken läste och förundrades. Man kan ju undra varför det blir som det blir. Det ska bli intressant att se resultatet från Klass 9a-projektet! Då kanske man äntligen kan få belägg för att lärarna spelar mycket större roll än vad man lär sig på lärarhögskolan...
Jag är ju lärare och jag är helt förstummad. Men den senaste lärarkandidaten jag fick att handleda på jobbet var väldigt underlig så onekligen finns det några udda studenter som går på LHS nu...
Han krävde varenda minut av oss som var handledare och när vi vänligt försökte förklara att vi behövde gå och äta på vår 30-minuters lunch och att vi gärna pratade med honom på den avsatta tiden senare samma e.m. så slutade det med att han gick till LHS och krävde att få byta praktik pga handledarna. Vet inte vilka som blev mest glada när han bytte, han eller vi... :)
Jag orkade inte läsa alla artiklar, blev så himla less...
Heh, har inte ens orkat se klass 9a... Kanske borde?
Blir bara mörkrädd för framtiden om det ska jobba massor av lärare som inte tycker att deras kompetens är det viktigaste...
Ska man behöva hemskola sina barn? Jag som suger på matte, hur ska det gå? ;)
Skicka en kommentar