Varmt

Oj vad varmt det har varit nu! Som tur är var det lite svalare igår, och kanske håller det sig idag också. Vi ska promenera till BVC så jag hoppas på lite svalka, i alla fall mindre än 30 grader, för då håller både jag och Gabriel på att gå under!

Så här ser han ut i sin Frejkabyxa. Han har inte ont av den men det är förstås jobbigt med ett extra lager vaxduk så här mitt på sommaren, samt att han blir galen när han inte kan sparka ut med sina ben och sträcka på sig. Det sammanfaller tyvärr ofta med när han ska somna. Han somnar nästan, vill sträcka på sig, inser att det inte går, blir arg, börjar toksparka med benen, skapar massa energi och vaknar förstås! Det är ganska jobbigt när det händer klockan tre på natten och allt man vill är att han ska få sova, samt att man själv ska få sova. Alla säger att de här sex veckorna kommer gå så fort, vilket känns helt ofattbart nu, när det har gått EN vecka...

Nu har vi lagt ner det där med att ha byxor under, det blir varmt nog ändå och han verkar inte tycka att det skaver nåt. Byxorna är alltså i tunn vaxduk, och mellan benen är det ett tjockt inlägg med vadderade kanter, som håller isär benen. Fem veckor till och sen är vår bebis förhoppningsvis helt perfekt även i höften!

Härom dagen fick han softa lite i pappas knä utan kläder, då såg han så här nöjd ut:

Frejkabyxa

Igår var G och jag på sjukhuset. Vi blev remitterade till barnortopeden redan från BB eftersom det var ett litet klickljud i hans höft efter förlossningen som även barnläkaren på BB-återbesöket kände. Han trodde dock att det skulle ha stabiliserat sig innan vi hann till sjukhuset, så jag trodde det skulle gå fort igår.

Först fick vi träffa en ortoped som kände lite på benen, hon skickade oss sen vidare på ett ultraljud (istället för röntgen antar jag) som vi fick komma till direkt. Den läkaren skulle sen mäta lite vinklar och faxa tillbaks resultatet till ortopeden, så vi fick vänta och vänta. G blev superhungrig så vi fick prova att amma i väntrummet och det gick faktiskt ganska bra.

Till slut fick vi komma in igen och det visade sig att G har en lätt höftledsinstabilitet. Det märks ingenting nu, men man kan vidta åtgärder för att förebygga höftproblem i vuxen ålder. Därför ska han få ha på sig en frejkabyxa i sex veckor. Sex veckor känns galet länge, det är ju tre gånger hans ålder liksom! Men tiden kommer säkert att gå fort. Byxan är som ett slags hängselkalsonger i tjockt material som håller isär benen i ett slags grodposition. Man har den på sig dygnet runt, och förutom att det blir lite varmt (den är lite plastig) och att G inte kan sparka lika vilt med benen som vanligt, så är det inte jobbigt för honom. Värre för mig och Johan eftersom blöjbytena blir mer omständliga och man inte kan se de söta kläderna som G har på sig under byxan :-)

Jag tänkte lägga in en bild, men det får komma senare. Man kan söka på frejkabyxa på Google för att få ett hum om hur de ser ut. Eller invänta bild här på bloggen... Det är i alla fall en väldigt vanlig behandling, och väldigt enkel jämfört med att reparera höften på en vuxen person!

När vi ändå hade varit i Solna på Astrid Lindgrens Barnsjukhus passade vi på att äta lunch med Johan på hans jobb och det gick över förväntan, G sov sig genom lunchen och jag fick lite vuxenkonversation och sol och sällskap!

Besök

Idag kommer Gabriels morfar hit och hälsar på. Sen har alla mor- och farföräldrar träffat sitt allra sötaste (och hittills enda) barnbarn. Gabriel verkar gilla uppmärksamheten, alternativt så ignorerar han den helt och kör sitt eget race med äta, sova, skrika, bajsa...

Nätterna är värst, jag tycker det är jättejobbigt att inte få sova ordentligt och tror tyvärr inte att det kommer bli några ordentliga sovnätter ännu på några veckor.

Just nu har han nån slags närhetsbehov också, han halvsover och kisar med ena ögat för att kolla att nån av oss är nära, och att vi inte, Gud förbjude, har lagt honom att sova ensam i spjälsängen! Men det gick bra att sova där för några dagar sen, så det kommer nog tillbaks!

Jag har kanske inte skrivit det men TACK för alla gratulationer här i bloggen!!

Tid?

När ska man ta sig tid att hinna blogga? I Gabriels sovpauser finns det så mycket annat som behövs göras - äta, sova, duscha, gå på toa... Här kommer i alla fall lite fler bilder. Jag vet inte varför de ibland blir klickbara och ibland inte, men jag hoppas det går att se vår sötnos i alla fall!

Nu är han här!!

Tusen tack Karin som uppdaterade i kommentarerna (och på Facebook)!

Jodå, allt det här vankandet och lidandet här hemma med hanterbara värkar var 5-30 minut gav tydligen resultat, för efter att sen ha gått i trapporna, samt ett varv runt kvarteret, ganska fort, så gick vattnet på onsdagskvällen och vi var äntligen välkomna in till förlossningen :-) När barnmorskan på inskrivningsrummet sade att jag var öppen 7-8 cm ville jag nästan börja gråta, så glad var jag. Att det äntligen skulle hända nåt!!

Klockan åtta var vi inne i vårt förlossningsrum, och ca halv två är han alltså född, vår lille Gabriel. Profylaxkursen som Johan och jag hade gått var till otroligt stor hjälp. Jag vet inte hur jag hade klarat mig annars - utan den kunskapen och utan Johan som stöd hade det kanske inte kommit ut nån bebis ;-)

Tack för alla gratulationer, här kommer en liten bild på lillkillen, ett och ett halvt dygn gammal ungefär:

Inget bättre för mig...

...än att blogga lite. Jag sitter ändå bara här och väntar och väntar. Det blir mycket gravidblogg just nu, men jag vet att många som läser är nyfikna, så ni andra får avvakta :-)

Definitioner:
I nån av mina graviditetsböcker definierades förvärk som en sammandragning som inte drev förlossningen framåt. Ni som har kommenterat antar jag menar med förvärk själva värkarna under latensfasen - dvs de driver förlossningen framåt, men inte i samma fart som under den aktiva fasen?

Rekord?:
Kanske slår jag rekord i lång latensfas. Inget jag önskar, men my God vad det här tar tid. Mina värkar började ju i måndags. Natten till tisdag när vi åkte in till förlossningen var det ca 5 min mellan värkarna, och väl på förlossningen pendlade de mellan 5-10 minuter mellan värkarna. Och nu då, onsdag eftermiddag? Jo, samma sak!! 5-10 minuter mellan värkarna, men de är tillräckligt starka för att jag inte ska kunna sova. Jag peppar mig själv med att tänka "lång latensfas = kort aktiv fas" men ibland hjälper inte ens det... Jag fasar för en natt till uppdelad i halvtimmes långa sovpass med värkar emellan. De gör som mest ont när jag sover också, och inte lyckas parera med andning utan blir väckt när den peakar tror jag.

Trappor:
Fick rådet av två olika personer att gå i trappor för att starta den aktiva fasen, så nu har vi promenerat upp till plan tre och tagit hissen ner. Två varv. Vi får se om det ger någon effekt, jag är tveksam. Vi har även lyckats komma ut och gå ett litet varv i området (inklusive tre värkar) och njuta av solen...

3 cm - ingen bebis än

Kanske slutar det med att jag får ge Olivia, Jupp m.fl rätt och att mina riktiga, aktiva, värkar fortfarande (!) inte startat. Vi åkte in till förlossningen i natt, då var jag öppen ca 1 cm, dvs den klassiska förstföderskeklyschan. Eftersom min mamma öppnades snabbt efter det vågade jag inte åka hem, så vi fick gå runt lite på sjukhuset, tillbaks på förlossningen vid halv sju, öppen lite mer men inte så mycket.

Efter 12 timmar var jag öppen 3 cm, och Johan och jag började inse att det nog blir en sömnlös natt till, så vi frågade om vi fick åka hem, så nu är vi hemma och vilar och väntar och laddar...

Man måste inte veta...

...om det är förvärkar eller riktiga. Jag tror helt enkelt att jag inte hade några förvärkar, utan det var riktigt på en gång, bara mer mellanrum från början... Om det inte blir värre än så här vill säga :-)

Kan inte sova eftersom det känns som om någon eldar på min rygg var 5:e minut, men enligt barnmorskan på förlossningen så ska det göra ondare än så här, och helst ska värkarna vara längre också. Rättare sagt har jag ingen aning om hur långa de är, så nu hittade jag en värktimer på nätet för att klocka längden. De kommer i alla fall ganska regelbundet var femte minut, alltid nåt.

Som tur är har jag kunnat sova lite under dagen, för förhoppningsvis (får man väl nästan säga) så blir det ingen mer sömn i natt :-)

Dagen D

Undrar vad som händer med "babystrology"-räknaren till höger imorgon, börjar den räkna upp igen då? Idag är i alla fall dagen D, och nu känns det som att vem vet, kanske kommer han i natt redan...

I Stockholm ösregnar det, jag blev dyngblöt av att gå till närmsta bensinmacken för att köpa bananer och filmjölk...

Lite sol, lite moln

Jaha, här kommer det ingen bebis. Nu har båda Johans föräldrar ringt och kollat. Det är roligt, som om de trodde att vi inte skulle ringa dem när bebisen är här :-) Men de vill väl bara kolla läget.

Johans lillebror och hans tjej har varit här och fikat också. Och så har vi varit och bytt grillen, eftersom själva "grillklotet" var kantstött så att man inte kunde sätta på locket. Det gick bra i alla fall, nu får vi skruva ihop en grill på nytt inför nästa grillkväll...

Annars inget nytt under solen. Solen har för övrigt gått i moln nu, men när vi satt ute tidigare idag sken den för fullt.

Lördag

Två dagar kvar till dagen D... Spännande värre.

Valnötsbrödet som jag bakade härom dagen blev gott. Det var Kesella i så det blev ganska saftigt.

Igår grillade vi på uteplatsen för första gången. Härligt! Vi satt ute ända till klockan 23 för det var så varmt och skönt i luften. Idag hade vi tänkt åka till landet en sväng, men tydligen blåste det halv storm där, så vi stannar i Stockholm.

Vi har en parkeringsplats till bilen på taket på ett parkeringshus här nära där vi bor. Just takplatserna verkar vara samlingsplats för skrotbilar. Det står säkert minst 10 bilar med punktering där, samt diverse krockskadade eller på annat sätt trasiga bilar. Konstigt, det kostar ju ändå pengar varje månad att parkera där... Jag förstår att det är svårt att komma ner med en trasig bil, men hur kan det vara SÅ MÅNGA som har punktering?! Först tänkte vi att det var mycket skadegörelse, men man måste ju ha en nyckel för att komma in (eller vara fasadklättrare) så det känns som att det borde vara mindre säkert att stå på gatan. Konstigt.

Halv fem - hungern

Oh yes, jag är fortfarande hemma i soffan. Idag har jag varit på lunch med maken. Efter tre veckors semester kändes det konstigt (men bra) att vara piffig på affärslunch och beblanda sig med kontorsråttorna ;-) Solen strålar så vi åt tacobuffé och satt ute i solen. Skönt!

Nu är jag dock hemma igen, och har drabbats av halv fem-hungern. Den slår till nästan varje dag. Man kan ju inte äta massor klockan halv fem eftersom då är man inte hungrig när det sen är dags för middag. Svårt. Det är ju inte så roligt att vara hungrig heller, jag försöker trösta mig med en frukt.

Min kompis, som för övrigt gifter sig imorgon, gissar tydligen att bebisen kommer födas den 16:e juli. Jag vet att du är här och läser - och jag vill INTE vänta så länge :-) Själv hoppas jag på nån gång mellan den 9-13:e. Ganska stort spann... Jag tror nog mest på den 11/7. Vad tror ni som läser? Den är beräknad till måndag (7/7).

Baka lite bröd...

Ända sen jag bestämde mig för att vara ledig tre veckor före beräknad bebisankomst tänkte jag att då skulle jag minsann laga storkok och baka bullar och bröd osv. Då visste jag ju inte att vi skulle flytta också, och att det därför finns massa andra saker man kan göra - sätta upp hyllor, plocka upp kartonger, sortera papper, you name it. Men lite storkok har det blivit, dubbel sats av sånt som vi ätit till middag som sen frusits in, så förhoppningsvis klarar vi oss några dagar på att bara koka ris, pasta eller potatis och värma saker från frysen... Det finns gulaschsoppa, Flygande Jacob och chili con carne. Och idag bakar jag äntligen ett valnötsbröd som jag har tänkt göra ända sen förra måndagen! Hoppas det blir gott, just nu jäser degen i köket.

Mysmasken hävdar att jag måste skriva inlägg varje dag nu... men vi får se. Det är ju inte så händelserikt här i väntan på bebis :-)

Nu kan den komma...

... för nu har vi äntligen skaffat ett babyskydd till bilen :-) Det var på tiden kan man väl säga, men å andra sidan så var det ju ingen fara på taket heller.

Nu har vi i alla fall köpt ett sånt här Brio Primo babyskydd:

Bild lånad från http://www.g-knapp.se

Med en bas som sitter fast i bilens "isofix" fästen, så själva stolen är bara att klicka i och ur. Ganska behändigt. Hoppas det blir bra.

Såå, nu är det bara att fortsätta vila och vänta.

Inte så tekniska som man kan tro...

Nähä, nu har servicekillen från Electrolux varit här, och det var tydligen vårt fel att inte diskmaskinen funkade... Trots att vi gjort allt "by the book" hade vi satt avloppet på fel ställe (där det passade) istället för på rätt ställe (där det inte passade = diskmaskinslogik...). Eftersom maskinen kände av att den inte skulle kunna tömma så vägrade den helt enkelt ta in vatten. Vi märkte ju att vattnet inte kom in och fokuserade helt på den biten...

Nu ska bara slangklämma inhandlas, sen kan vi börja om med vattenpass och skruv för att mecka fast diskmaskinen under bänken. Men SNART slipper vi handdisken i alla fall :-)