Igår var G och jag på sjukhuset. Vi blev remitterade till barnortopeden redan från BB eftersom det var ett litet klickljud i hans höft efter förlossningen som även barnläkaren på BB-återbesöket kände. Han trodde dock att det skulle ha stabiliserat sig innan vi hann till sjukhuset, så jag trodde det skulle gå fort igår.
Först fick vi träffa en ortoped som kände lite på benen, hon skickade oss sen vidare på ett ultraljud (istället för röntgen antar jag) som vi fick komma till direkt. Den läkaren skulle sen mäta lite vinklar och faxa tillbaks resultatet till ortopeden, så vi fick vänta och vänta. G blev superhungrig så vi fick prova att amma i väntrummet och det gick faktiskt ganska bra.
Till slut fick vi komma in igen och det visade sig att G har en lätt höftledsinstabilitet. Det märks ingenting nu, men man kan vidta åtgärder för att förebygga höftproblem i vuxen ålder. Därför ska han få ha på sig en frejkabyxa i sex veckor. Sex veckor känns galet länge, det är ju tre gånger hans ålder liksom! Men tiden kommer säkert att gå fort. Byxan är som ett slags hängselkalsonger i tjockt material som håller isär benen i ett slags grodposition. Man har den på sig dygnet runt, och förutom att det blir lite varmt (den är lite plastig) och att G inte kan sparka lika vilt med benen som vanligt, så är det inte jobbigt för honom. Värre för mig och Johan eftersom blöjbytena blir mer omständliga och man inte kan se de söta kläderna som G har på sig under byxan :-)
Jag tänkte lägga in en bild, men det får komma senare. Man kan söka på frejkabyxa på Google för att få ett hum om hur de ser ut. Eller invänta bild här på bloggen... Det är i alla fall en väldigt vanlig behandling, och väldigt enkel jämfört med att reparera höften på en vuxen person!
När vi ändå hade varit i Solna på Astrid Lindgrens Barnsjukhus passade vi på att äta lunch med Johan på hans jobb och det gick över förväntan, G sov sig genom lunchen och jag fick lite vuxenkonversation och sol och sällskap!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Det var ju en himla tur att de hittade det och förhoppningsvis kan rätta till det medan han är liten och ovetandes :)
Tänkte fråga om man inte kan ha den under kläderna, men jag ser ju nu att den är ganska stor.
Ett stort GRATTIS till er!
Sitter här på semestern och kollar igenom bloggar å vips har ni fått er lilla son, han ser så söt ut!
Hoppas att jag får se honom på paprika i höst.
Kramar Carina
Grattis till bebisen! Jag läser ofta din blogg, men är dålig på att kommentera. Tänkte ändå säga att det är tur att de hittade höftfelet nu. Min dotter hade också ett litet klickljud i en höft när hon föddes. Efter veckor av von Rosen-skena och Frejkabyxa var hon helt perfekt. (Fast det var hon förstås hela tiden!) Vi fick åka in till sjukhuset för att bada henne varje fredag. Jag kallade det "ortopedspa". Jag gjorde en dubbel-LO om det och på den ser man skenan i bakgrunden på ett av korten. Jag lägger in en länk om du vill kika... http://jamsiscrappar.blogspot.com/2008/03/lo-10-p-ortopedspa-vntar-p-doktorn.html
Nämen, lilla liten! :-/ Men vilken TUR att de hittade det så tidigt. 6 veckor nu när han är så liten är ju faktiskt inget om man tänker på hur det skulle varit om han hade lärt sig krypa eller så redan!
En varm tänkerpåerkram.
:-)
Tur att det upptäcktes så tidigt, han kommer ju inte ihåg det sen! Tror att jag haft något liknande när jag var bebis, måste fråga mamma. Men nu är min höft bra! :)
Kram på er!!!
jamsi - det är alltid skönt att höra om de som varit med om liknande! Von Rosen-skena verkar värre tycker jag, Frejkabyxorna känns helt plötsligt som en piece of cake... men men, tiden går sakta ändå :-) Kul att du skrev en kommentar, och rolig LO om Ortoped-spa :-)
Skicka en kommentar